Iyoshi Cola

Detta är colan som gav mig gåshud mitt på en gata i Tokyo. Man skulle kunna säga att detta är colans motsvarighet till en bra odlar champange. Jag dricker egentligen inte läsk, och jag är inget större fan av det heller. Så att en cola skulle ge mig gåshud var det sista jag väntade mig. Men det var precis vad den här gjorde. Jag fick den i handen på en gata i Tokyo, serverad ur en genomskinlig plastpåse med en citronskiva inklämd mot toppen och ett sugrör nedstucket rakt i. Den gyllene, lätt grumliga vätskan med kryddorna som virvlade i botten ser inte ut som någon cola du sett förut, den ser ut som något bryggt, inte tappat. Historien bakom. Det här är världens första craft cola, eller åtminstone den som myntade begreppet. Grundaren Kola Kobayashi var en självutnämnd ”cola-maniker” som reste världen runt och smakade på ett trettiotal olika color innan han av en slump snubblade över ett över hundra år gammalt colarecept på nätet och började brygga eget. När hans morfar, en kampo-apotekare och alltså utövare av traditionell japansk örtmedicin, gick bort hittade Kobayashi hans gamla verktyg och recept i den nedlagda verkstaden. Han flyttade in, och morfars örtmedicinska metoder blev nyckeln som lyfte colan från experiment till hantverk. Han kombinerade sitt funna recept med farfaderns kryddor och utrustning, och det är den mixen som blivit Iyoshi Cola. Allt görs fortfarande för hand i den lilla verkstaden vid Kanda-floden i Shimo-Ochiai, på kolanötter från Västafrika och över ett dussin kryddor, helt växtbaserat och utan majssirap. Namnet och årtalet 1954 på etiketten är en hyllning till morfars apotek, och till och med plastpåsen är medveten, Kobayashi inspirerades av cola han druckit ur påsar i Sydostasien. Och så smaken. Glöm den platta, söta sockerprofilen från burkcolan. Det här är cola som om någon plötsligt skruvade upp upplösningen. Nejlika och kardemumma som lägger sig ovanpå, en värme av kanel och muskot under, och en citrusfräschör som lyfter alltihop. Det är kryddigt på ett sätt som känns nästan perfekt, balanserat och lagom sött, aldrig kletigt. Kolsyran är pigg utan att vara aggressiv, och citronskivan gör jobbet och drar det hela åt det friska hållet. Det märks i varje klunk att det här är något bryggt med omsorg, inte massproducerat. Hela upplevelsen är avskalad och rakt på sak: en cola ur en genomskinlig plastpåse, med sugrör, drucken direkt på gatan. Inget krångel, ingen uppstyltad inramning, bara drycken, citronskivan och kryddorna som virvlar i botten. Och det är just så den ska upplevas. Casual, ärligt och med en charm som kommer av att någon verkligen bryr sig om det de gör. Det här är inte en törstsläckare, det är en upplevelse. En cola som faktiskt vill något, bryggd av någon som bryr sig på gränsen till besatthet. Jag som knappt rör läsk satt och ville ha mer. Den får vanlig cola att kännas som en kopia av en kopia. Om du är i Tokyo: åk hit och testa helt klart värt en omväg.